Pappa polis

Barnet föredrar ju realism framför fantasy alla dagar i veckan. Laura Trenters Pappa polis är full med realism, och inget annat. Som en hårdkokt deckare för barn, egentligen nog lite äldre än mitt. Spännande, men inte så mycket mer. Barnen kändes som 70-talsbarn a la Pojken med guldbyxorna, men mitt barn gillade ändå. (När kom ens Pojken med guldbyxorna? Google Google… 67! Filmatiserades -75, och det är de gula manchesterbrallorna jag ser Julian i boken framför mig i).

Annonser

Lises lettering

Plötsligt händer det. Efter att ha legat nästan utläst jättelänge, läste jag idag ut Lises lettering av Lise Hellström. En mycket inspirerande bok om ‘konsten att rita bokstäver’ som får mig att vilja rymma hemifrån och bara öva bokstäver tills jag också kan, och att bli frustrerad över att det inte går.

Vi är en

Åh, jag har haft så mycket bra påskläsning att nu vågar jag inte läsa något, för det kommer inte vara bra.

Påskens läsning bestod av

  • Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson
  • Ett hjärtslag från döden av Maggie O’Farrel
  • Love, Simon av Becky Albertalli
  • Vi är en av Sara Crossan

Svårslaget!

Frankensteins katt

Mikael Engström har skrivit en serie om barnen Ika och Ibsen. Det här är nummer tre, men vi råkade börja med den. Fint tecknat av Helena Willis. Det kanske är pga Lassemajaöverdos, men jag gillar hennes bilder bättre i andra böcker än den eviga detektivserien.

Den här boken var rolig, speciellt lillebrorsans historier. Fint att en vuxen med psykisk ohälsa var med, och temat döden, om än i form av en katt.