Barnet föredrar ju realism framför fantasy alla dagar i veckan. Laura Trenters Pappa polis är full med realism, och inget annat. Som en hårdkokt deckare för barn, egentligen nog lite äldre än mitt. Spännande, men inte så mycket mer. Barnen kändes som 70-talsbarn a la Pojken med guldbyxorna, men mitt barn gillade ändå. (När kom ens Pojken med guldbyxorna? Google Google… 67! Filmatiserades -75, och det är de gula manchesterbrallorna jag ser Julian i boken framför mig i).
Lises lettering
Plötsligt händer det. Efter att ha legat nästan utläst jättelänge, läste jag idag ut Lises lettering av Lise Hellström. En mycket inspirerande bok om ‘konsten att rita bokstäver’ som får mig att vilja rymma hemifrån och bara öva bokstäver tills jag också kan, och att bli frustrerad över att det inte går.
Sjöhästar
Det blev Sjöhästar av Niklas Mesaros som fick följa på den episka påskläsningen. Fint upplägg men cirka hundra ord för mycket per sida.
Vi är en
Åh, jag har haft så mycket bra påskläsning att nu vågar jag inte läsa något, för det kommer inte vara bra.
Påskens läsning bestod av
- Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson
- Ett hjärtslag från döden av Maggie O’Farrel
- Love, Simon av Becky Albertalli
- Vi är en av Sara Crossan
Svårslaget!
Matte och Myran
Vår senaste högläsningsbok var Matte och Myran och det blåvitrandiga hopprepet.Oj så spännande! Rolig, vardagsnära och bitvis så spännande att jag nästan fick blunda med ena ögat. Spännande på det där sättet när barn, nästan omedvetet, gör skitfarliga saker. Vi kommer definitivt läsa fler böcker om Matte och Myran, gillade dem massor.
Syskonen
Syskonen av Tessa Hadley känns som en rätt hypead bok. Jag vet inte riktigt om jag slappat till mig som läsare, men jag tyckte den var rätt kämpig? Välskriven men trögläst.
Frankensteins katt
Mikael Engström har skrivit en serie om barnen Ika och Ibsen. Det här är nummer tre, men vi råkade börja med den. Fint tecknat av Helena Willis. Det kanske är pga Lassemajaöverdos, men jag gillar hennes bilder bättre i andra böcker än den eviga detektivserien.
Den här boken var rolig, speciellt lillebrorsans historier. Fint att en vuxen med psykisk ohälsa var med, och temat döden, om än i form av en katt.
